|
| ||
|
MARTIN WICKSTRÖMNot Dark Yet
21 januari - 26 februari, 2012Vernissage 21 januari kl. 17 - 20
Shadows are falling and I’ve been here all day It’s too hot to sleep, time is running away… Bob Dylan
Det började med långa promenader på södra Manhattan. Sena hösteftermiddagar samlade jag på mig hus och fasader. Av ett annat slag än de jag tidigare arbetat med, långt ifrån det trygga folkhems- Sverige. Men samtidigt, samma typ av slutenhet, samma reflexer och samma känsla av utanförskap.
Parallellt med det arbetade jag med en skulptur eller installation som jag, som idé, burit på under en längre tid. Att jag nu gått från idé till handling beror nog på galleriets topografiska förutsättningar. Trettiosex är en femton meter lång retrospektiv skulptur som sträcker sig genom tre av galleriets rum. Den innehåller rekonstruktioner, modeller och originaldelar av och ur verk som betytt mycket för mig under de 36 år jag arbetat som konstnär.
Det tidigaste verket är en detalj av en målning jag gjorde 1976. Därefter en någorlunda kronologisk resa genom åren: en rekonstruktion av min första utställning på Café Mejan 1983, bomben, plast, ankor, ljus, K2, Psycho, Finspång, Flying, Kambodja, Fuji, och mer.
När jag påbörjade arbetet gick jag igenom verk och detaljer som jag sparat. Jag hittade bland annat den lilla skylt med en vingförsedd radiaksymbol som jag gjorde till min installation på Mejans vårutställning 1986. Installationen var interaktiv med ljud och rörelse, skylten roterade sakta till ljudet av flyglarm. Eftermiddagen den 28 april var min installation genomförd, på gatan möttes jag av Expressens löpsedel ”Strållarm i morse. Forsmark utrymt”, men det var Tjernobyl. Sen dess har skylten legat i sin låda. När jag tog fram den i början av mars kändes den självklar, en viktig del av mitt åttiotal. Ett par dagar senare drabbades Japan av sin hittills kraftigaste jordbävning. Den efterföljande tsunamivågen orsakade den allvarligaste kärnkraftsolyckan sedan våren 1986.
På väggen bakom skulpturen Trettiosex hänger en serie om 25 målningar som på olika sätt sammanflätas med skulpturen. Målningarna har samma höjd (36 cm) som de glasmontrar som innesluter skulpturens nio delar. Den första målningen är en bild av mig ritande i sanden på en strand runt 1960, som sista objekt i skulpturen den kamera pappa tog bilden med. På ett eller annat sätt hänger allt ihop.
Runt detta, fortfarande ett New York i skymning.
…It’s not dark yet, but it’s getting there.
Nu är semestern slut.
|
Angelika Knäpper Gallery | Tegnérgatan 4 | 113 58 Stockholm
Telefon: +46-8-54 59 31 19 | E-post: office@angelikaknappergallery.com